Idag började jag detoxa. Men sen slutade jag också detoxa. För det sög. Jättemycket. Och jag blev sjukt hungrig. Jättehungrig. Så jag som bara skulle unna mig några mandlar och lite grönt te badade strax i både filmjölk, russin, flingor och bananskivor.

Underbart var det att få äta. Helt underbart.

http://femklover.wordpress.com/

Hej gänget.
Drar till Istanbul. Snart tillbaka.

Vaknar upp, det är söndag. Det har regnat. Gamla stans grändrännor är fulla med vatten. Jag ligger skavfötters med en man jag inte känner, vinkar till honom och han vinkar tillbaka. Klockan är sju på morgonen och jag har sovit i nästan två timmar. Mina händer luktar rök, och jag upptäcker att jag har hans tröja på mig. Jag märker hur jag vill ta med mig den hem. Jag märker att när han säger "jag tar den nästa gång", så vill jag låta mig själv behålla den på. Men jag drar av den och ger den motvilligt tillbaka till honom. Det blir ju ingen nästa gång. Och jag tycker inte om det, det där att det inte blir en nästa gång. För några timmar sen satt vi med utsikt över hela Stockholm stad och jag minns inte hur vi kom därifrån. Men det var en bra kväll. Jag lägger två fingrar på hans arm och säger hejdå och tack för att jag fick låna hans säng. Sen går jag och precis när jag kommer ut så slutar det regna. Fortfarande full.

Alltså, min lillebror är nog världens bästa. Han är så smart och klok och snäll och duktig och fundersam och värsta bra kompisen. Och han är söt som ett sommarsmultron och mysig som ett bomullslamm. Ikväll har vi spelat fotboll, tittat på tennis, gjort varm choklad, tänt ljus och sjungit med till roliga sånger, läst saga och bara kramats. Tror att det är pms, men jag vill typ gråta när jag tittar på honom, så bra är han. 

Det skär lite i hjärtat på mig när det blir så att jag kanske missar hans födelsedag nu på söndag. Han fyller hela 6 år! På måndag börjar han skolan! Det blir nämligen så att antingen åker jag till Istanbul på måndag och allting går enligt planerna, åker och är med aussieman, eller så åker jag redan på lördag för att jobba på yachten - MED GÄSTER PÅ.

Morfin. nu.  

Jag: Vad tror du att du får lära dig i skolan, Alfred?
Aldred: Fysik.

Jaaaaaaaaaha. Jag ska inte längre åka till Istanbul med skotten. Jag ska åka till Istanbul med Mickis. Typ. Troligtvis. Kanske. Eller så ska jag bli anställd på en yacht. Eller så blir det som det var planerat från början. Ungefär så har de senaste dagarna sett ut. Vi åker. Nej, det gör vi inte. Vi åker till New York. Han åker till New York. Jag åker till England. Han åker till England. Han åker till fucking tjottahejti. Jag åker till Istanbul med Mickis. Jag och han åker till tjottahejti tillsammans. Vi alla åker till månen.

Snabba kast.

Jaha hörrnini, det här med att skaffa ipad sög ju för mitt bloggande. Sätter inte ens på datorn om dagarna. I och för sig kan man ju blogga från ipaden, men det känns lite tråkigt att inte kunna ha några bilder, och dessutom så autocorrectar den så jävla mycket att jag får tuppijuckjuck.

Det händer dock inte sådär jättemycket ändå som är värt att blogga om. Jag jobbar på dagis, har dock varit ledig hela två dagar i rad nu. Tog sjukledigt minsann. Känns som om jag lever i någon sorts bubbla, så trött. Måste ha ett miljöombyte för att rensa huvudet och få lite nya perspektiv, se om jag kan få bättre koll på läget. Det är tur att jag snart får åka till turkeeeeeyyyy.

Frågar mig liksom, med risk att typ låta självmordisk (det är jag inte, lovar), vad är meningen med livet egentligen?

Oooohhh dear. oh dear oh dear oh dear. Hade min första lediga dag efter 14 arbetsdagar igår. Firade med att städa hela huset, åka till IKEA och sedan grilla med nyhemkomna far och bror. Åkte sedan in till staden för att vina med Frida och Mange, efter att ha läst sms-konversationen från gårdagskvällen minnns jag att det var en riktigt bra och välbehövlig kväll. Dessutom ringde mannen från andra sidan jordklotet och undrade ifall jag skulle vilja flytta med honom till New York och börja jobba på en yacht nästa vecka. Lite snabba kast här i livet. Men så blev det inte. Kul att tänka tanken och känna känslan dock. Väckte lite liv i dammiga tankar som går. Kul kul.

Såååå. Jobb idag. Jobb imorgon 8.00-15.45 och sedan 17.00-0.30. Sen tisdag 7.30-16.30. Om jag överlever ska jag även jobba resten av hela veckan. Nu orkar jag inte tänka på det mer.

2 år idag

Ligger i sängen, MED MIN IPAD. Skriver ett litet blogginlägg, MED MIN IPAD. Betalar räkningar. Med min iPad... Varför är jag så sjukt jävla balletrött hela tiden? På jobbet vill jag bara smyga undan någonstans och gömma mig, somna och bara sova sova sova. Är det för att jag jobbat 14 dagar i rad nu? Är det för att jag jobbar 12 timmar om dagen? Är det för att planeterna står i dragningskraft till stjärnorna denna vecka? Är det för att jag ätit gröt till lunch? Är det för att Reinfelt är skallig? Vad vet jag. Whatevvah.

Jag och mor har ätit thaimat, promenerat i regnet under varsitt paraply, hon har kokat röda vinbärssaft medan jag har gjort kola med lemon curd på. Bra kväll.

Alltså hörrnini, det här men att eftermiddagssova efter jobbet. Varför är det ingen som har berättat hur sjukt jävla skönt det är? Skäms på er för att hålla sådana guldklimpar för er själva. Det är i alla fall vad jag har gjort nu sista två timmarna. Sovit. Sådär som man gjorde när man var liten. Sådär helt avdäckad, helt underbart, helt medvetslös med balkongen öppen och mjukvind i hela rummet.

Skulle koka ägg i morse, och det gjorde jag också. Men jag åt dem inte, utan tyvärr brann de upp. Glömde dem nämligen på spisen då jag sprang iväg till jobbet och nu luktar det inte alls gott hemma hos mig. Det luktar verkligen så att man vill spy.

Ni vet den där känslan av att vinna ett OS-guld, springa snabbare än Usain Bolt, och sen upptäcka att det inte var någon som märke, ingen som tittade? Alla tv-kameror vända åt ett annat håll? Den känslan, ja.

Imorgon får jag en alldeles egen iPad, och nu när jag kom hem efter 12 timmars jobb låg en bok om Istanbul i hallen hemma från min mor. Imorgon är det upp igen för att cykla 30 sekunder till mitt lilla dagis och laga potatisbullar med lingonsylt åt de små barnen. Får typ ta med mig ett korsord eller nåt.

Över och ut

Anyway. Har jobbat på dagis idag. Eller, i köket på dagis. Har sammanlagt cirka jobbat en timme med att värma mat, lägga upp mat, sätta på diskmaskinen, tina smörgåsar. Har resten av tiden, alltså cirka 4,5 timmar, druckit kaffe, suttit på en stol och kollat facebook, laddat ner Wordfeud (jag är alltid lite efter, men vad är hypen frågan om?), lyssnat på radio, slumrat till och druckit mjölk till lunch. Inte den absolut tyngsta dagen ever. Strax ska jag till nästa jobb och jobba 17-0.30, sen tillbaks till dagis imorgon och resten av veckan. Herregyd. Har inget liv just nu, men hoppas på att ha desto mer den 25:e.

Så nu vet ni allt om mitt jobbande. Ni måste ha vart otroligt nyfikna.
Nej, men det är ungefär vad som händer. Har tyvärr inget kul att berätta.

sry

Men tja? Är ni också här?
Jag har startat en alldeles egen reseblogg:

http://femklover.wordpress.com/

Herregud, trycket i mitt bröst blir värre och värre. Stackars hjärta. Kris.
Drar och dränker mina sorger.

Jag står där stilla som en katt. En katt som tittar på en helt ovetande duva. Jag håller en kall öl i min hand, så kall att glaset immar och min hand blir blöt. Mitt hår är otvättat men ansiktet nysminkat och jag jag har gummistövlar upp till under knät på mina bara ben. Samma klänning som jag hade då. Så står jag bara där och stirrar på dig medan hela världen försvinner runt om mig. Minnen kommer fort som ett tåg emot mig, det känns som om jag står på spåret och försöker skydda ansiktet med armen från det tunga som skär genom vinden rakt emot mig. Jag bara tittar, stilla som en katt. Du står där bara några meter bort. Du ler. Du skrattar. Du säger något till din vän och sedan vänder du dig mot mig, ser förbi mig, och sedan rycker du till, ditt leende försvinner och du ser rakt mot mitt ansikte. Våra blickar möts för första gången på år. Det känns som första gången någonsin. Jag står kvar, kan inte röra en min. Undrar vad jag ska göra. Undrar om jag ska springa. Springa, flyga hem. Det känns som om alla på hela fältet vänder sig om och tittar på oss. Och jag ser rakt in i dina ögon och vill försvinna i små dammkorn i luften. Men jag gör ingenting, och du går långsamt emot mig medan dina vänner ser efter dig och undrar var du ska. Så står du plötsligt framför mig, precis sådär som jag föreställt mig så många gånger. Jag trodde jag skulle slå dig. Jag trodde jag skulle hälla min öl över dig. Jag trodde jag skulle fråga dig vem du trodde att du var. Men nu, där, då, vill jag bara försvinna i dammkorn i luften och aldrig komma tillbaka.

Bokat mig en biljett till Istanbul rå, drar den tjugonde en liten sväng. Vet absolut ingenting om Istanbul, men det folk berättar verkar fett. Gillar namnet också. Istanbul.

Jag är bra. Jag kan. Jag vågar. Jag vill. Jag ska.
Det går om jag ser till att det går.

Hej alla vänner. Jag fixar och trixar med både det ena och det andra och det tredje och det fjärde. Åker till Istanbul en liten sväng om två, tre veckor och håller på att fixa visum till Australien. Jag och Joel har just dealat att vi tillsammans ska road trippa upp från Melbourne till Sydney och det ska bli så jävla fett. Det ska bli görakul.

Hur som helst så ska jag få en Ipad och sen ska jag med hjälp av den plugga Kommunikation, ledarskap och hälsa på distans från Aussie-land. Sätta igång hjärnan igen. Där vare nära att jag stavade "hjärnan" "gärnan". Ni förstår vad jag menar. Hur den än stavas så behöver den sättas igång.

Allting förändras, allting rör sig, och det är bra, så länge det rör sig framåt

Nyss hemkommen efter ett jobbpass på 13,5 timmar. Lite trött.
Rätt mycket lite trött.

I'm dancing in the dark.