Den här stan får aldrig nog

 
Ni vet den känslan man får när man just har drömt om en person man aldrig träffat? Den där känslan av att man känner varandra, att man är vänner, för alldeles nyss stod man och kramades och någon sa att "du är välkommen när du än vill". Man får en känsla av att man har pratat med varandra, skrattat med varandra, skämtat om de där omständigheterna som i verkliga livet är anledningarna till att man aldrig har setts. Är det inte lustigt? Att vissa drömmer om människor de aldrig träffat, människor som inte vet om ens existens! Och det får ju en att undra, tänk om det finns någon person jag aldrig träffat där ute som drömmer om mig?
 
Hur som helst. Tänker på luffen. Luffen med stort L. Hur annorlunda allting var. Var det bättre? Tänker på hur mycket jag vuxit på alla områden. Sån 100-procentig glädje, precis så jag ville leva, och så mycket mörka moln i horisonten.
 
Ha en bra dag gangstahz
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0