Ja, du kommer bli så kär att du får svårt att svälja,
och det ska bli så jävla kul att titta på när det händer.

Förra veckan var jag och handlade julklappar i Liljeholmens centrum. Mitt därinne stod en snubbe vid en disk och sålde nagelprylar. Precis som alla andra försökte jag så diskret som möjligt byta låt på ipoden eller nånting för att slippa prata med honom, bara att det funkade inte. Då mannen bakom disken med nagelprylarna frågade "får jag visa dig en grej?" hörde jag mig själv säga "okej" medan en panikslagen röst fullkomligt skrek "NEJNEJNEJNEJNEEEEJ" i mitt huvud. Så jag gick fram till honom och rösten i huvudet bara kved för varje steg jag tog. Så visade mannen mig, som var riktigt snygg och var från Kanada, mig hur man skulle polera sina naglar till alldeles fantastisk glans. Totalt meningslöst tyckte jag. Verkligen det sista jag ville ha eller behövde. Så frågade han mig "gillar du det?". "Aaaaaaa" svarade jag och hade helst velat avrätta mig själv på plats. "SÅ. Vill du att jag skickar med handkrämen med aloe vera-doften eller mango passionsfrukt-doften?" frågade mannen. "Aloe Vera" svarade jag medan jag grät inombords och rösten i huvudet gång på gång upprepade "Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Du vill inte ha. Nej. Nej. Nej föfan. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Lisa, vet du ens vad en nagel är? Nej, just det. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. NEEEEEJ.". Sen pröjsade jag 200 spänn och gick därifrån med ett jävla nagelkit och undrade vad fan som just hände.

Så nu tänkte jag fixa mina jävla helvettesnaglar, göra de hur fina som helst, som hämnd på mig själv. Och mera paj ska göras och mera Meat Loaf ska det lyssnas på under tiden.

Pussen. Och håll er undan från Liljeholmens centrum!!!!!!!!!!!!!

Uppdaterar bah för att uppdatera. Lite bilder:

Bra helg. Riktigt, riktigt bra helg. Barndomsvänner, julklappar, vin, choklad, minnen, bakluckeåkning, Stockholm, dansa, shottar, tennis, sova, mera vin, Polly, vin, tacos, skratta, röka, vin, skratta mera, dansa, sjunga med i Bruce Springsteen, vin, somna och le. Har haft en bra fredag och en minst lika bra lördag. Har verkligen skrattat, sådär så att man viker sig. Sådär så att det rosslar till i alla rostiga rör. Nu ska jag jobba! 13-20.

tja

Satte mig just här med en stor bit gurka och lite ost som fyllemat. Ost och gurka. Ost. Och gurka. Men det smakar jävligt gott ska jag tala om; en bit gurka, en bit ost, en bit gurka, en bit ost, en bit gurka, en bit och, och ni fattar grejen. Skriver mer sen. tja

Sånna här ringar ska jag ha när/om jag gifter mig and nothing else. Annars blire inget. På tal om bröllop så var jag just och såg Twilight. After all. Och mycket riktigt satt jag och kved i plågor där vid Angelicas sida. Det var hur mysigt som helst att ta en öl med henne, prata och äta chips, men nej - Twilight är alldeles förjävla jobbigt på alla sätt för mig. Fick medhåll av en pojkvän i ett par som satt på raden framför mig och Angelica, som då filmen var slut efter en stunds tystnad vände sig mot sin tjej och med allt hjärta i världen sa "aa... detta var sista gången jag följde med dig på bio".

Puss å hej

Men tja! Det är verkligen så att den lilla meningen "vi måste prata" är så mycket läskigare än "jag tänker döda dig". Det tycker i alla fall jag. Jag darrar som ett litet nyfött asplöv och vill bara lägga mig under en matta på golvet och låtsas att jag inte finns. Anyway! Sov ungefär lite drygt fyra timmar i natt. Vaknade en gång i timmen. Suckar  och stånkar som en ledsen stor panda. Jepp. Så ungefär ser det väl ut just nu. 

Om man skulle ta och åka och köpa lite julklappar.

Tjappa. Nyss hemkommen från staden efter en trevlig kväll som innehöll både öl, vin och bögklubb, lite cigg, massa schalger och flyt med hemfärden. Fick till och med dansa lite såhär på en måndag. Skrev till min man på andra sidan jorden, och log då lite samtidigt som klumpen i magen gjorde sig påmind. Konstigt det där. Tog en lussebulle fastän mamma har sagt att jag blir arvlös om jag gör det (I'm such a wiiiiild animal!), kokade lite Cozy Christmas och satte mig här. Imorgon är det lucia. Mina vänner, hoppas ni ser massor av ljus i detta mörker. Det finns ju där liksom. Idag, tisdag, är det 24 dagar tills jag åker. Det är ett av mina ljus. Godnatt på den.

Åååååååhhhhhh, va jag fryserrrrrrr. Har haft 8 grader på jobbet i 3 dagar. Fuck jobbet. Fuck 8 grader. Fuck att Pollysarna blir så hårda att de typ drar ut mina tänder. Fuck att det kommer in 500 kunder som alla drar en "oj, va kallt ni har det?". Fryser arlset av mig. Nu blire varm dusch resten av natten.

Och imorrn lär jag väl sova till 13. You know the stripes on a tiger are hard to change. Puss!

När jag drar ner en växel om kvällarna, dricker te och klickar på "Home"-knappen på Facebook ett antal tusen gånger innan jag går och lägger mig så väller den här enorma längtan efter Miami upp i mig. ÅH, vad jag längtar. Jag vill bara att dagarna ska flyga förbi. Jag ser verkligen fram emot varje del av resan. Jag ser fram emot att ta mig ut till Arlanda helt själv. Jag ser fram emot att sitta på planet helt själv. Jag kommer att le så mycket. Jag ser fram emot att säga hej till främlingar på planet bara för att jag vill. Jag ser fram emot att slänga in mina väskor i en taxi och rulla mot Miami beach. Komma till en stad och vara helt på noll, inte vara någon alls. Jag ser fram emot att göra allt detta med endast mig själv som sällskap. Jag ser fram emot att möta massor med nya ansikten, få nya vänskaper, få höra nya historier, lära mig nya saker, spendera tid med människor jag än inte vet att de finns. Jag ser fram emot att bära tunna sommarkläder och tygskor igen. Jag har ingen aning vad jag kommer vara med om, men jag vet att jag kommer vara med om så mycket. Och det ska bli så jävla kul att få vara med om allt det där.

Och när min bartenderkurs är över den femte februari, då har jag ingen aning om var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Jag kan åka till Toronto eller Havanna eller till New York. Jag kan åka till Karibien eller Mexico. Och jag fullkomligt älskar känslan av att just inte veta. Jag vill inte rista någonting i sten. Spikade planer, förhållanden och studielån känns som de tyngsta kedjorna runt ens handleder. När någonting underbart händer spontant för att man är öppen för de möjligheter som flyger förbi en, det är en härligare känsla än vad alla planer man smider i världen kan ge en tror jag. Jag älskar känslan av att jag har precis hela världen att fly vidare till. Kanske har jag någon med mig, någon jag redan träffat eller någon jag kommer att träffa. Kanske åker jag tillbaka till Sverige i början av april för att njuta av våren och sommaren här, eller så försvinner jag ut på havet i en båt.

Det är ju nästan så man blir yr va. HJÄLP vad jag är skraj. Men GUD I HIMLEN va jag är taggad. Jajamen. Nu säger vi godnatt på den. Godnatt på den!

Lång och mycket bra dag igår. Träffade Melkerponken för första gången sen vi gick omkring den där dagen med vita hattar på huvudet. Åt lunch i Slussen och tog sedan båten över till Djurgården och gick på museum som två riktiga kulturnissar. Utställningen på Liljevalch handlade om helvettet och var totalt psykotisk. Men bra! Melker köpte en jättefin tygpåse som det stod "HELVETE" på.

Jobbade sen hela kvällen, och körde därefter en after work med Pelle och Mickis. Hamnade på Sccchhhture-P och dansade hela vägen fram till stängning klockan 5. Nu mår man sådär som man kunde ha förväntat sig. KAFFE. Ikväll blir det middagsdejt med Isalee! Så nu vet ni det. Fortsätt köra hårt hörrni! Puss och hej!

Panik panik potatisgris. Jag pirrar och skakar i en såndär härlig mix när man inte riktigt kan sätta fingret på om man är livrädd eller supertaggad. Kanske både och. Jaja, det är sånt här som gör livet kul. Mat. Te. Mat och te. Knästrumpor. Några djupa andetag och lugnarösten på on-knappen. Sen är jag redo.

Tja! Måste hata lite. Jag stör mig nämligen som fan på Twilight. Första filmen var ju lite gulligull och smullismull och puttinutt och toodles smoodles, javisst. Söta lilla ansiktsförlamande bruden som ständigt ser ut såhär:


"Uuuhh, söt vampyrkille som går i min skola..."

som om hon har lite ont någonstans, hon får den heta, bekymrade vampyren och de är så söta tillsammans. Super cute. Andra filmen handlar praktiskt taget om att söta lilla ansiktsförlamande Bella måste välja mellan den motherfuckin superhotta vampyren och den motherfuckin superhotta varulven. En hel film med det liksom. Och genom hela filmen ser Bella ut ungefär såhär:


"Oh no, vem ska jag välja, det e SÅ JOBBIGT!!!"

Men SEN i TREAN. Vad fan HÄNDER? Det BALLAR UR! Helt plötsligt ska Bella gifta sig med Edward fastän hon är typ 12 år. Och efter giftemålet blir hon gravid, hur PK är inte det? Först giftemål, sen bebis. Att författaren är superkristen och älskar avhållsamhet lyser igenom en liten smutta. Värsta sexscenen där man typ får se huden på Bellas handleder sprider tjejhysteri över hela jordklotet!!! HOLY CRAP liksom, de har SEX! Fastän Edward inte har nåt blod och alltså inte ens kan få upp den!! Men det får han tydligen ändå!! Woho!! Och sen kommer ABORTFRÅGAN upp, ska Bella göra abort? Det tycker Edward. But no! Bella can't do it! She loves her little vampyrbebis! Abort is så hemskt! Så filmen handlar om Bellas och Edwards giftemål och bebisens ankomst. Vilket innebär att trilogin alltså handlar om att Bella och Edaward träffas, så kommer den heta varulven, but no! Bella och Edwards kärlek är för stark, så de gifter sig och skaffar barn. Och så lite onda vampyrer som ser lite läskiga ut där på moset. Coolt värre! Och om man så skulle hälla frätande syra över Bella så ser hon ändå ut ungefär...


"Ånej, det rinner syra i mitt hår..."

sådär ja!! Juste!

Vill nån gå och se sista Twilight-filmen med mig?

Man får inte vara rädd att ge upp det bra för att satsa på det bästa.
Tennis på ingång. Puss!

Kaffe, färskpressad apelsinjuice och choklad. Mmm, livet är fint. Ikväll ska jag på bio och se "En dag" tillsammans med snygga Felicia. Annars blir det jobb hela långa helgen. Jippi. Imorgon jobbar jag 11.00-0.30. Och det kan verka tungt, men då får vi ha i åtanke att Pelle jobbar 8.30-0.30 och plötsligt känns mina arbetstider inte så farliga. Sovmorgon och allt.

Kommer ibland att tänka på, ofta när blicken sveper förbi min världskarta på väggen, hur så många av mina vänner är så långt borta. Lovisa känns långt borta, hon är högt uppe och har redan snö i Boden. Joel och Henke är i fucking Indonesien (fast Henke har kommit hem ryktas det om!). Mange och Frida är i Australien, chillar på Fiji och grejer. Pelle drar till Israel av alla ställen. Hur coolt som helst. För trots att jag saknar dem alla som en liten balle, så skulle jag bara säga KÖÖÖRRR!!!! ifall de frågade mig ifall jag tyckte de skulle åka iväg nånstans.

Nu: mer kaffe.