Hej gänget.
Drar till Istanbul. Snart tillbaka.

Jag och mor har ätit thaimat, promenerat i regnet under varsitt paraply, hon har kokat röda vinbärssaft medan jag har gjort kola med lemon curd på. Bra kväll.

Hej alla vänner. Jag fixar och trixar med både det ena och det andra och det tredje och det fjärde. Åker till Istanbul en liten sväng om två, tre veckor och håller på att fixa visum till Australien. Jag och Joel har just dealat att vi tillsammans ska road trippa upp från Melbourne till Sydney och det ska bli så jävla fett. Det ska bli görakul.

Hur som helst så ska jag få en Ipad och sen ska jag med hjälp av den plugga Kommunikation, ledarskap och hälsa på distans från Aussie-land. Sätta igång hjärnan igen. Där vare nära att jag stavade "hjärnan" "gärnan". Ni förstår vad jag menar. Hur den än stavas så behöver den sättas igång.

Allting förändras, allting rör sig, och det är bra, så länge det rör sig framåt

Tjatja. Livet rullar på, himlen är helt blå idag. Igår åt jag födelsedagslunch på Kulturhusets tak tillsammans med min bror, köpte en fransk-svensk ordbok och jobbade hela kvällen. Åt idag frukost ute på trappan i solen. Jag har flingor, jag har fil, jag har bananer, jag har russin, jag har kaffe, jag har mjölk. Jag har allt jag behöver. Snart kommer min finvitaminkusin Maria hit för att luncha med mig, och ikväll kommer inte bara fem stycken hotta bartenderbrudar och bor hos mig för en helg, utan jag ska dessutom och fira en 20-årig Frida (och Mange) med grillning och öl. Det är kul. Jag har det bra.

Glöm inte karma, pusspuss

Idag, idag, idag. Idag och ingen annan dag.
Jag har längtat efter denna dag i 6 månader. Jag är så nyfiken att jag håller på att spricka, jag vet att jag kommer gråta, jag har saknat henne så mycket, och jag älskar henne så jag får ont i magen.

Idag ska vi ses igen.

På lördag åker jag hit och jag undrar verkligen hur allt ska gå.
Det ser rätt fint ut, eller hur? Gud vad jag vill det här.

You're the strenght of the Greeks,
you are God's masterpiece,
you're every triumf, every victory,
I believe in every breath you breath.

Idag vaknade jag till sötdoftande trädgårdsblommor på mitt nattuksbord som mamma och Alfred plockat till mig, fann mig själv i alldeles nya, mjuka lakan och en örngott av egyptiskt bomull som rika huvuden förr har sovit på. Har växlat pengar, ätit glass i soliga parken med världens bästa lillebror, promenerat och stannat under varenda syrénbuske för att lukta på dem, lagat kyckling till middag, berättat historier för mamma, planerat en framtid och så avslutade jag med en riktigt duktig springrunda. Bra dag idag. Går med lite saknad i hjärtat, men vem gör inte det. 

Jag har det läskigt bra. 

Jag har fått ett jobb.

Ett tvåveckorsjobb bara. Men det är inte så bara ändå, för jag ska nämligen jobba på en sorts båt. Ni kanske vet vad för sorts båt. Och jag ska jobba på den här båten i ett annat land. Mitt älsklingsland. Och det ska bli sjukt jävla roligt och jag är så glad och så rädd på samma gång.

Det innebär att jag om en vecka tar mitt pick och pack och försvinner igen i fjorton dagar. Vem trodde att det skulle bli såhär? Jag älskar hur livet går i kringelikrokiga vägar bara man låter det göra det. Puss!

Hei.

Nu blev det lite tomt, men med det kom också halsont. Tänk att det alltid är så, att när man som mest vill ut med sina rosa springskor, då blir man sjuk. Typist. Kom igår hem från ett par dagar i Norrlands vackra Jokkmokk. Vem trodde att jag nånsin skulle sätta min fot i Jokkmokk? Men det gjorde jag ändå, satte mina fötter på frusna sjöar och hundslädar. Har ätit ren, älg, lingonsylt, choklad, kastat snöbollar och delat på hemmarullade små cigaretter.

Men Jokkmokk var bara slutet, dessförinnan tog jag mitt slitternya körkort och drog ut på svenska vägar. Drog till Kalmar som höll på att samla sommarstadsandan. Gick i skogen, lagade middagar, lunchade fisk med Lovisa och Becca. Sen drog vi vidare till världens vackraste västkust. Drack massor av vin, klättrade berg, pratade om landet down under, promenerade i vitsippsskogen och mös i våra halsdukar.

Sen drog vi till Oslo. Oslo är så dyrt att det tickar kronor för varje andetag man tar. En mellancola för 60 svenska riksdaler. Så vi besökte Holmekollen och sen flydde vi tillbaka till hufvudstaden för att äta kängru på Anzac day med världens bästa människor. 

Japp. Men nu är det halsont som gäller.
Men det är ändå inte som att man at the end of the day har det allt för illa i livet.

Hej på er. ÅÅÅ. ÄÄÄ. ÖÖÖÖÖ. Åh, vad det där känns bra. Kom igår tillbaka till ett Sverige där vi fått en ny prinsessa, ett Sverige som bygger vapenförråd, med en statsminister som ska skilja sig, men framför allt - ett Sverige där Molly Sandén och Eric Saade har gjort slut. Det var minsann det värsta hörrnini. Shocking. Och svenskarna hurrar och jublar för det är så varmt, och det är vår, och ljuset är här. Ni anar inte vad stolt jag är över er. På allvar.

Alltså, jag är tillbaka i verkligheten. Nio veckor på andra sidan jordklotet där jag har besökt Miami, ön St Maarten i Karibien, Bahamas och avslutat med Isla de Mujeres utanför Mexikos östkust är till ända.

På flyget från Barcelona till Miami blev jag jättesjuk. Halsfluss med feberfrossa, ont i hela kroppen och inte den minsta lust att vara någon annanstans än hemma i min säng hos min mamma. Fick med feber kånka tunga väskor upp och ner för Miamis gator, upp och ner för hosteltrappor och klättra upp och ner för våningssängar. Och sen började kursen som jag delade med femton partydjur. Första morgonen då de alla hade varit ute utan sjuka mig vaknade jag av att käre Joakim ställde sig upp och kissade på vårt golv. Troligtvis hade det att göra med att jag var sjuk, men första, och till och med andra veckan på min bartenderkurs tyckte jag var rätt kämpiga. Jag orkade inte mycket, tyckte inte jag klickade så bra med folket, hade noll perspektiv på vem jag var där bland helt nya människor, i en helt ny miljö där jag gjorde helt nya saker hela dagarna. Det enda jag kände igen var kläderna jag hade på mig, språket jag talade och personen jag såg i spegeln. Annars var allt så läskigt nytt.

Vi pluggade drinkrecept, vi flairade på stranden, vi freepourade och vi pluggade ännu mer drinkrecept. Vi trixade med falskleg, dansade på enorma uteställen, åt goda middagar på amerikanska restauranger, hade picknick i gräset utanför hostlet, dunkade dubstep från våra enorma högtalare, tatuerade oss, låg på stranden, pluggade ännu mera drinkrecept, gick på MMA-fight, rökte cigaretter på trottoarkanten, orsakade kaos i våra rum, sjöng med till Skrillex, åkte limousiner, pussades och kramades och när det hela var över så hade jag gjort mig vänner för livet. De olika karaktärerna i min grupp var otroligt starka, några som gav mig enorma snefyllor och andra som jag älskar och alltid vill älska. Imorgon ska jag t.ex. träffa Viktor! En helt ny människa i mitt liv som jag har äran att få kalla min vän.

Vi åkte till Bahamas och jag lyckades kliva på en stor glasbit vilket gjorde att jag fick åka rullstol och båtläkaren behövde väckas. Ingen förvånad. Gjorde flätor i håret och drack öl i bubbelpool. Skrattade med Edit och beställde pizza mitt i natten, åt all inclusive-bufféer tills vi rullade fram och dansade hela nätterna. Det var fint det.

Sen var kursen slut och jag fick betyg jag kan vara riktigt stolt över. Våra lärare kallade oss sina kollegor och jag och Edit vann chockrosa kepsar för våra skills i flairing. Med tårar i ögonen skildes alla åt olika håll och jag tog mitt pick och pack och åkte till St Maartens i Karibien. Det var verkligen kärlek. Strandbarer med barfota människor, billiga drinkar, strandrasor och gitarrer. Jag och han satt vid ett färgglatt bord och rökte tillsammans igen, drack Fidel Castro och Cuba Libre. Sov åter på den där yachten, träffade gamla bekanta, hade barbeque på kajkanten intill en annan yacht, tog sedan speedbåten till en bar där alla tjejer fick gratis dricka om de dansade på barens strippstång. Ja, jag gjorde det. Vi sjöng kareoke, drog shot efter shot efter shot och blev bara gladare och gladare. Min polska vän och jag dansade av våra arslen på dansgolvet, jag pratade med människor jag aldrig hade pratat med förut och aldrig kommer prata med igen. Några rökte marijuana och jag snodde med mig en hawaiikjol med färgglada blommor på hem till båten. Ania från Polen körde med hög alkoholhalt i blodet hem oss på glasklart vatten och vi rökte en sista cigarett på bryggan innan vi gick och la oss.

Karbien bjöd också på ett par nätter på en vingård på ett berg, där vi grillade och letade stjärntecken. Morgonen efter åkte vi till en Sunset bar precis vid en flygplats och träffade Jock och Ania. Jag bjöd på första rundan öl, och läste roat att på den här baren gällde "topless women get served for free, topless men do not get served at all". Här kunde man springa ned längs stranden, gå över en smal väg, klättra upp på ett stängel så stod man med ansiktet inte mer än 30 meter från flygplanen som startade på flygplatsens landningsbana. Folk gjorde detta för varje gång som ett flygplan startade motorerna, och så även jag. Det måste upplevas för att man ska förstå hur det var, men trycket från motorerna dåde startade var så enormt att jag bokstavligen låg raklång i luften medan jag höll med krampgrepp om stängslet. Sök på St Maarten airport take off på Youtube så förstår ni vad jag menar!

Sen var det tillbaka till Miami i 2 veckor. Jag slutade med de där jäkla cigaretterna, sprang nästan varje dag och umgicks med vackra Victoria. Vi låg på stranden varje dag, jag läste ut Just Kids av Patti Smith (rekommenderas!) och på kvällarna spelade vi biljard och pratade med främlingar. Två veckor senare tog jag och han flyget till Mexiko och färjan över från Cancun på landets östkust över till ön Isla de Mujeres. Vi satt på vår balkong varje dag, drack drinkar och rökte egenrullade cigaretter. Åt middag på olika strandrestauranger, badade i havet, snorklade och åkte båt. Vi hyrde en golfbil och åkte runt hela ön, åt glass och plockade upp liftare. Drack öl i olika strandbarer, diskuterade djupheter, men mest bara satt och satt och satt vi på den där balkongen. Jag spelade och sjöng med till svensk musik för honom, som Maggio, Linnros, Saferide och Robyn. Och medan jag sjöng satt han bara där och stirrade och log och rökte sin lilla cancerpinne med drinken i handen. 

Vi åkte tillbaka till Miami i 3 dagar, spelade tennis och åt på fina resturanger. Och sen åkte vi tillsammans till flygplatsen och tog varsitt plan och två motsatta håll. Jag landade i Sverige och nu sitter jag här och försöker få lite ordning på mitt liv med bankkort, jobb, tandläkare och allt vad det innebär. Det känns bra. Det känns jättebra att vara hemma. Jag ska få träffa alla igen, solen lyser här och det känns så friskt. Jag har med mig så mycket, det jag berättat här är ändå bara små fragment av mina veckor där borta. Som det där lilla ögonblicket när jag landade i Miami, sjuk som en peruk, gick igenom passkontrollen och allt kontrollanten sa när han såg på mig med ett leende var "and me who thought i wasn't going to smile today". Det är sånt där som jag tagit med mig och som jag blir varm av.

Vi hörs snart igen, ska langa lite bilder vettni 

Uppdaterar bah för att uppdatera. Lite bilder:

Bra helg. Riktigt, riktigt bra helg. Barndomsvänner, julklappar, vin, choklad, minnen, bakluckeåkning, Stockholm, dansa, shottar, tennis, sova, mera vin, Polly, vin, tacos, skratta, röka, vin, skratta mera, dansa, sjunga med i Bruce Springsteen, vin, somna och le. Har haft en bra fredag och en minst lika bra lördag. Har verkligen skrattat, sådär så att man viker sig. Sådär så att det rosslar till i alla rostiga rör. Nu ska jag jobba! 13-20.

tja

Kaffe, färskpressad apelsinjuice och choklad. Mmm, livet är fint. Ikväll ska jag på bio och se "En dag" tillsammans med snygga Felicia. Annars blir det jobb hela långa helgen. Jippi. Imorgon jobbar jag 11.00-0.30. Och det kan verka tungt, men då får vi ha i åtanke att Pelle jobbar 8.30-0.30 och plötsligt känns mina arbetstider inte så farliga. Sovmorgon och allt.

Kommer ibland att tänka på, ofta när blicken sveper förbi min världskarta på väggen, hur så många av mina vänner är så långt borta. Lovisa känns långt borta, hon är högt uppe och har redan snö i Boden. Joel och Henke är i fucking Indonesien (fast Henke har kommit hem ryktas det om!). Mange och Frida är i Australien, chillar på Fiji och grejer. Pelle drar till Israel av alla ställen. Hur coolt som helst. För trots att jag saknar dem alla som en liten balle, så skulle jag bara säga KÖÖÖRRR!!!! ifall de frågade mig ifall jag tyckte de skulle åka iväg nånstans.

Nu: mer kaffe.