Hej på er. ÅÅÅ. ÄÄÄ. ÖÖÖÖÖ. Åh, vad det där känns bra. Kom igår tillbaka till ett Sverige där vi fått en ny prinsessa, ett Sverige som bygger vapenförråd, med en statsminister som ska skilja sig, men framför allt - ett Sverige där Molly Sandén och Eric Saade har gjort slut. Det var minsann det värsta hörrnini. Shocking. Och svenskarna hurrar och jublar för det är så varmt, och det är vår, och ljuset är här. Ni anar inte vad stolt jag är över er. På allvar.

Alltså, jag är tillbaka i verkligheten. Nio veckor på andra sidan jordklotet där jag har besökt Miami, ön St Maarten i Karibien, Bahamas och avslutat med Isla de Mujeres utanför Mexikos östkust är till ända.

På flyget från Barcelona till Miami blev jag jättesjuk. Halsfluss med feberfrossa, ont i hela kroppen och inte den minsta lust att vara någon annanstans än hemma i min säng hos min mamma. Fick med feber kånka tunga väskor upp och ner för Miamis gator, upp och ner för hosteltrappor och klättra upp och ner för våningssängar. Och sen började kursen som jag delade med femton partydjur. Första morgonen då de alla hade varit ute utan sjuka mig vaknade jag av att käre Joakim ställde sig upp och kissade på vårt golv. Troligtvis hade det att göra med att jag var sjuk, men första, och till och med andra veckan på min bartenderkurs tyckte jag var rätt kämpiga. Jag orkade inte mycket, tyckte inte jag klickade så bra med folket, hade noll perspektiv på vem jag var där bland helt nya människor, i en helt ny miljö där jag gjorde helt nya saker hela dagarna. Det enda jag kände igen var kläderna jag hade på mig, språket jag talade och personen jag såg i spegeln. Annars var allt så läskigt nytt.

Vi pluggade drinkrecept, vi flairade på stranden, vi freepourade och vi pluggade ännu mer drinkrecept. Vi trixade med falskleg, dansade på enorma uteställen, åt goda middagar på amerikanska restauranger, hade picknick i gräset utanför hostlet, dunkade dubstep från våra enorma högtalare, tatuerade oss, låg på stranden, pluggade ännu mera drinkrecept, gick på MMA-fight, rökte cigaretter på trottoarkanten, orsakade kaos i våra rum, sjöng med till Skrillex, åkte limousiner, pussades och kramades och när det hela var över så hade jag gjort mig vänner för livet. De olika karaktärerna i min grupp var otroligt starka, några som gav mig enorma snefyllor och andra som jag älskar och alltid vill älska. Imorgon ska jag t.ex. träffa Viktor! En helt ny människa i mitt liv som jag har äran att få kalla min vän.

Vi åkte till Bahamas och jag lyckades kliva på en stor glasbit vilket gjorde att jag fick åka rullstol och båtläkaren behövde väckas. Ingen förvånad. Gjorde flätor i håret och drack öl i bubbelpool. Skrattade med Edit och beställde pizza mitt i natten, åt all inclusive-bufféer tills vi rullade fram och dansade hela nätterna. Det var fint det.

Sen var kursen slut och jag fick betyg jag kan vara riktigt stolt över. Våra lärare kallade oss sina kollegor och jag och Edit vann chockrosa kepsar för våra skills i flairing. Med tårar i ögonen skildes alla åt olika håll och jag tog mitt pick och pack och åkte till St Maartens i Karibien. Det var verkligen kärlek. Strandbarer med barfota människor, billiga drinkar, strandrasor och gitarrer. Jag och han satt vid ett färgglatt bord och rökte tillsammans igen, drack Fidel Castro och Cuba Libre. Sov åter på den där yachten, träffade gamla bekanta, hade barbeque på kajkanten intill en annan yacht, tog sedan speedbåten till en bar där alla tjejer fick gratis dricka om de dansade på barens strippstång. Ja, jag gjorde det. Vi sjöng kareoke, drog shot efter shot efter shot och blev bara gladare och gladare. Min polska vän och jag dansade av våra arslen på dansgolvet, jag pratade med människor jag aldrig hade pratat med förut och aldrig kommer prata med igen. Några rökte marijuana och jag snodde med mig en hawaiikjol med färgglada blommor på hem till båten. Ania från Polen körde med hög alkoholhalt i blodet hem oss på glasklart vatten och vi rökte en sista cigarett på bryggan innan vi gick och la oss.

Karbien bjöd också på ett par nätter på en vingård på ett berg, där vi grillade och letade stjärntecken. Morgonen efter åkte vi till en Sunset bar precis vid en flygplats och träffade Jock och Ania. Jag bjöd på första rundan öl, och läste roat att på den här baren gällde "topless women get served for free, topless men do not get served at all". Här kunde man springa ned längs stranden, gå över en smal väg, klättra upp på ett stängel så stod man med ansiktet inte mer än 30 meter från flygplanen som startade på flygplatsens landningsbana. Folk gjorde detta för varje gång som ett flygplan startade motorerna, och så även jag. Det måste upplevas för att man ska förstå hur det var, men trycket från motorerna dåde startade var så enormt att jag bokstavligen låg raklång i luften medan jag höll med krampgrepp om stängslet. Sök på St Maarten airport take off på Youtube så förstår ni vad jag menar!

Sen var det tillbaka till Miami i 2 veckor. Jag slutade med de där jäkla cigaretterna, sprang nästan varje dag och umgicks med vackra Victoria. Vi låg på stranden varje dag, jag läste ut Just Kids av Patti Smith (rekommenderas!) och på kvällarna spelade vi biljard och pratade med främlingar. Två veckor senare tog jag och han flyget till Mexiko och färjan över från Cancun på landets östkust över till ön Isla de Mujeres. Vi satt på vår balkong varje dag, drack drinkar och rökte egenrullade cigaretter. Åt middag på olika strandrestauranger, badade i havet, snorklade och åkte båt. Vi hyrde en golfbil och åkte runt hela ön, åt glass och plockade upp liftare. Drack öl i olika strandbarer, diskuterade djupheter, men mest bara satt och satt och satt vi på den där balkongen. Jag spelade och sjöng med till svensk musik för honom, som Maggio, Linnros, Saferide och Robyn. Och medan jag sjöng satt han bara där och stirrade och log och rökte sin lilla cancerpinne med drinken i handen. 

Vi åkte tillbaka till Miami i 3 dagar, spelade tennis och åt på fina resturanger. Och sen åkte vi tillsammans till flygplatsen och tog varsitt plan och två motsatta håll. Jag landade i Sverige och nu sitter jag här och försöker få lite ordning på mitt liv med bankkort, jobb, tandläkare och allt vad det innebär. Det känns bra. Det känns jättebra att vara hemma. Jag ska få träffa alla igen, solen lyser här och det känns så friskt. Jag har med mig så mycket, det jag berättat här är ändå bara små fragment av mina veckor där borta. Som det där lilla ögonblicket när jag landade i Miami, sjuk som en peruk, gick igenom passkontrollen och allt kontrollanten sa när han såg på mig med ett leende var "and me who thought i wasn't going to smile today". Det är sånt där som jag tagit med mig och som jag blir varm av.

Vi hörs snart igen, ska langa lite bilder vettni