Panik panik potatisgris. Jag pirrar och skakar i en såndär härlig mix när man inte riktigt kan sätta fingret på om man är livrädd eller supertaggad. Kanske både och. Jaja, det är sånt här som gör livet kul. Mat. Te. Mat och te. Knästrumpor. Några djupa andetag och lugnarösten på on-knappen. Sen är jag redo.