Friiiiiiiiiii som en fågel




När jag drar ner en växel om kvällarna, dricker te och klickar på "Home"-knappen på Facebook ett antal tusen gånger innan jag går och lägger mig så väller den här enorma längtan efter Miami upp i mig. ÅH, vad jag längtar. Jag vill bara att dagarna ska flyga förbi. Jag ser verkligen fram emot varje del av resan. Jag ser fram emot att ta mig ut till Arlanda helt själv. Jag ser fram emot att sitta på planet helt själv. Jag kommer att le så mycket. Jag ser fram emot att säga hej till främlingar på planet bara för att jag vill. Jag ser fram emot att slänga in mina väskor i en taxi och rulla mot Miami beach. Komma till en stad och vara helt på noll, inte vara någon alls. Jag ser fram emot att göra allt detta med endast mig själv som sällskap. Jag ser fram emot att möta massor med nya ansikten, få nya vänskaper, få höra nya historier, lära mig nya saker, spendera tid med människor jag än inte vet att de finns. Jag ser fram emot att bära tunna sommarkläder och tygskor igen. Jag har ingen aning vad jag kommer vara med om, men jag vet att jag kommer vara med om så mycket. Och det ska bli så jävla kul att få vara med om allt det där.

Och när min bartenderkurs är över den femte februari, då har jag ingen aning om var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Jag kan åka till Toronto eller Havanna eller till New York. Jag kan åka till Karibien eller Mexico. Och jag fullkomligt älskar känslan av att just inte veta. Jag vill inte rista någonting i sten. Spikade planer, förhållanden och studielån känns som de tyngsta kedjorna runt ens handleder. När någonting underbart händer spontant för att man är öppen för de möjligheter som flyger förbi en, det är en härligare känsla än vad alla planer man smider i världen kan ge en tror jag. Jag älskar känslan av att jag har precis hela världen att fly vidare till. Kanske har jag någon med mig, någon jag redan träffat eller någon jag kommer att träffa. Kanske åker jag tillbaka till Sverige i början av april för att njuta av våren och sommaren här, eller så försvinner jag ut på havet i en båt.

Det är ju nästan så man blir yr va. HJÄLP vad jag är skraj. Men GUD I HIMLEN va jag är taggad. Jajamen. Nu säger vi godnatt på den. Godnatt på den!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0