Frukost i New York



Förra veckan var jag och handlade julklappar i Liljeholmens centrum. Mitt därinne stod en snubbe vid en disk och sålde nagelprylar. Precis som alla andra försökte jag så diskret som möjligt byta låt på ipoden eller nånting för att slippa prata med honom, bara att det funkade inte. Då mannen bakom disken med nagelprylarna frågade "får jag visa dig en grej?" hörde jag mig själv säga "okej" medan en panikslagen röst fullkomligt skrek "NEJNEJNEJNEJNEEEEJ" i mitt huvud. Så jag gick fram till honom och rösten i huvudet bara kved för varje steg jag tog. Så visade mannen mig, som var riktigt snygg och var från Kanada, mig hur man skulle polera sina naglar till alldeles fantastisk glans. Totalt meningslöst tyckte jag. Verkligen det sista jag ville ha eller behövde. Så frågade han mig "gillar du det?". "Aaaaaaa" svarade jag och hade helst velat avrätta mig själv på plats. "SÅ. Vill du att jag skickar med handkrämen med aloe vera-doften eller mango passionsfrukt-doften?" frågade mannen. "Aloe Vera" svarade jag medan jag grät inombords och rösten i huvudet gång på gång upprepade "Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Du vill inte ha. Nej. Nej. Nej föfan. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Lisa, vet du ens vad en nagel är? Nej, just det. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. NEEEEEJ.". Sen pröjsade jag 200 spänn och gick därifrån med ett jävla nagelkit och undrade vad fan som just hände.

Så nu tänkte jag fixa mina jävla helvettesnaglar, göra de hur fina som helst, som hämnd på mig själv. Och mera paj ska göras och mera Meat Loaf ska det lyssnas på under tiden.

Pussen. Och håll er undan från Liljeholmens centrum!!!!!!!!!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0