Lyssnar på Veronica Maggio och minns sommaren 2011 då min vita hatt låg prydligt på min jordglob i mitt fönster, jag cyklade hem så snabbt jag kunde från jobbet varje natt och åt knäckebröd och mjölk när jag kom hem. Det var tyst i hela huset. Vi drack alla vin på Medborgarplatsen, firade midsommar som aldrig förr och tror inte det var en enda av oss som inte undrade vad som nu skulle komma att ske i våra liv. Och det var Maggio-hysteri, skräckblandad förtjusning för den där helt nya Friheten, sommar och festival. Ni minns också, eller hur? Det var en fin tid det. Och aldrig kommer allt tillbaks.

Anyway. Köpte ett par skor idag som jag verkligen inte har råd med. Träffade Felicia och bebben i hennes mage. Har nu medlemskap på Fotografiska, so that's where you'll find me. Sen har jag saknat den där tjejen Pelle jag en gång visste vem det var hela dagen idag.

Skål på er