Jag lever i tron på att allting alltid blir bra. Och för det mesta så finns det väldigt mycket som är bra, även när saker inte är bra. I en bok jag läser tipsar författaren om bra-skalan, en optmistisk skala, där saker aldrig är dåliga utan snarare bara mindre bra. Det tror jag är sunt. Vi kör på den nu, eller hur?

Sen tror jag att ibland är det medvetna handlingar och aktiva beslut som gör att allting blir bra. Man kan i svåra tider alltid vänta, för visst är det ju så att tiden har en läkande kraft. Och ibland väntar man medvetet, ibland har man helt enkelt inget annat val än att just vänta. Men jag tror att ibland är det en förändring, hur den än ser ut, som krävs för att man ska kunna ta ett andetag, ta kraft, ta nya tag. Livet är ju grus och småsten, guld och gröna skogar.