Någonting hos mig, som jag kanske borde jobba med och sådär, är min totala oförmåga att vänta. Jag är så fullkomligt, oerhört, hundraprocentigt sugig på att vänta. Ska dock tilläggas att detta gäller väntan på positiva saker. Att vänta med att ta tag i tråkiga saker är jag fullblodigt proffs på. Men ända sedan jag var liten har jag velat genomföra alla mina ideér nu, nu, nuuu. Nu är det 13 dagar innan jag får åka härifrån, och trots att de dagarna kommer gå lika fort som det tar att knäppa med fingrarna, så känns det lite som en eeeeeevighet.