Nej asså, det här suger. Jag vet inte alls vad jag ska skriva i den här bloggen eller vad ni alls vill läsa. Jag kommer hem klockan ett varje natt och går upp klockan elva på dagarna. Tränar som ett litet freak på gymmet, umgås med min lillebror som jag kommer sakna så mycket, spelar upp scener i huvudet och går och pratar med mig själv. Jag lyssnar knappt på någonting annat än living next door to Alice och jag har redan börjat packa. På måndag ska jag spela tennis för första gången sen i juli.