På mitt jobb kommer det ibland in en polis. Jag hade tänkt att avslöja för er, att jag tror jag är lite kär i honom. Varje gång han kommer in blir mina ben sådär härligt skakiga och jag drar utan att tänka på det några fingrar genom håret. Igår när jag jobbade och stod med min trötta blick ned i potatismos och räksallad kom någon och ställde sig bakom disken och frågade "allting bra?". Mina knän blev skakiga på en endaste sekund så fort jag såg upp. Så jag frågade hur allting gick med Bredäng och Skärholmen, och han mindes till och med att jag var tennistränare. Och trots att jag kände mig så trött och sliten, så gick jag där och bara log hela kvällen.