Den urinvägsinfektion som jag har skulle mycket väl kunna ta kål på en oxe eller två. Helt sinnessjukt är vad det är. Hur som helst så är det Pelles födelsedag idag, och jag önskar henne världens bästa dag, precis en sådan som hon så väl förtjänar. Idag är det också precis 2 månader tills jag fyller 20 år, och 2 månader och 2 dagar tills jag åker och provar lyckan i Miami.

En grej som jag tänkt på nu när man börjar bli lite... lite till åren, är hur påtagligt det är att tiderna faktiskt förändras. Livet är som en bok, det går bara åt en riktning och aldrig tillbaka. Och i alla kapitel är det så mycket som händer, så mycket som gör att boken tar nya riktningar. Tänk vad mycket vi kommer ha gjort den dagen vi dör. Och faktumet att ingenting varar för evigt känns också mycket mer bevisat nu för tiden. Att vackert faktiskt är kort, men att inte heller det tunga här i livet varar för alltid. Typ min urinvägsinfektion. Den är snart borta! Pjuh!

Förresten tycker jag ni ska lyssna på Into my arms av Nick Cave and the bad Seeds. Den e jetefin.