Men tjenna på er järngänget.

Idag har jag varit hemma från Malta i fyra veckor, en månad, tjugoåtta dagar. Det är ingenting, säger både min mor och min far och min äldre bror. Men nu känner jag att jag är nöjd med det här landet för den här gången. Nu längtar jag verkligen till andra sidan det stora havet, till engelskan och till alla de där människorna jag ännu inte känner. De nya spännande sidorna i min livsbok.

Sen spelar det ingen roll hur mycket jag än längtar, för jag kan inte lämna det här landet hur mycket jag än vill på grund av ekonomisk kris thankyouverymuchplease. Men jaja. Jag har det bra. Dricker julte, tjänar pengar, går omkring i mitt första par Converse (de e sant!), skrattar med människor, bygger pepparkakshus med min godisbit till lillebror och börjar återfå en muskel eller två. Men sen erkänner jag att jag i princip somnar med armen runt min jordglob.

Tränar på den där färskvaran med att leva i nuet. Det går ganska bra. Japp.
Eller så börjar jag med det på måndag. 

Ta nu hand om er mina små gullkycklingar